Recensioner
"Det var inte någon fiolsolist med ackompanjatör som spelade, utan en konstnärligt helgjuten ensemble. Carr och Quennerstedt var överens inte bara i rytm, klang, frasering och så vidare utan också på ett djupare plan. Båda verkade vara genuint intresserade av kompositioner. Musikstycken kan ju också användas som plattform för eget artisteri, men Carr och Quennerstedt tycktes helt inriktade på att finna varje kompositions art och mening och låta det bli till ljud. Och det inte på något schablonmässigt sätt."
Tobias Lund, Sydsvenskan
Fullsatt i kyrkan när duo spelade
"Man sa för 200 år sen, när man hört violinmästaren Paganini spela och imponera tekniskt-virtuost att han måtte varit i förbund med djävulen. Carr-Quennerstedt kändes mer ha gudomlig inspiration och kontakt. Carr har en rent magisk tonbildning, Quennerstedt starka nypor och en musikaliskt högtstående följsamhet. Tillsammans visar de upp ett tekniskt överdåd, men ännu väsentligare är deras intensivt uttryckfulla spel, som ger avtryck i makalös frasering, nyansering och tajming. Och som återupplivar alla lyssnarsjälar."
P-G Bergfors, Lerums tidning
Kammarmusik på hög nivå
"Carr och Quennerstedt, som spelat ihop sedan 2005, gav prov på ett härligt samspel, där båda lyssnade in varandra, följdes åt vid olika växlingar av tempo och dynamik. Här var det inte tal om två individuella virtuoser, vilka tillfälligt samlats för att spela, utan ett verkligt team, något som kräver långsiktigt samarbete för att etablera. /.../ Påfallande var violinisten Elna Carrs intensiva violinspel och varma ton och pianisten Håkan Quennerstedts enastående förmåga, att svara upp i oerhört svåra pianostämmor. De båda musikerna höll spänningen på topp hela konserten. De duktiga musikerna hade emellertid förtjänat en betydligt större åhörarskara."
Bernt Ortner, Lysekilsposten
Helgjuten musikalitet av ung duo
”Carr Quennerstedt gör ett program som imponerar med sin koncentration och sin spänning. Deras starka genomförande, deras stora musikaliska insikt, man tänker på kvällens rubrik - Ung och lovande och förstår att det lovande, det var längesen. Ungdomen är kvar, men uttrycket är redan moget.”
Jan-Olov Nyström, Hudiksvalls Tidning, Ljusnan, Söderhamns-Kuriren och Ljusdals-Posten
Lysande klangfest i Borås
”De vann i år tävlingen ‘Ung & Lovande’ och stod nu för den bästa konserten på år och dag i Borås. /.../ Fritz Kreislers uppvärmningsstycke (Praeludium & Allegro) steg upp som en violinistisk raket, följt av den bästa c-mollsonat av Beethoven (opus 30:2) jag hört sen 50-talets Wolfgang Schneiderhan och Carl Seemann, med samma kärva uttrycksfullhet i pianot mot fiolens lärksångslätta rörlighet in i en dramatik väl i klass med Kreutzersonatens. /.../ De båda unga musikerna är inte längre lovande; de är redan mästare.”
Rolf Haglund, Borås Tidning
En förtrollande atmosfär
”Elnas kraftfulla spel och mustiga ton, suveräna teknik och känsla fascinerade omedelbart och förde in oss alla i en närmast förtrollande atmosfär. Det lyste om samspelet. /.../Det blev ett mirakel. ‘Unga och lovande’. Mer än så, de är visserligen mycket unga men musikaliskt mogna nog att ta sig an så krävande musik som Kreutzersonaten. Makalöst i ordets sanna bemärkelse. /.../ För mig, och jag tror många andra, var denna konsert en sällsam och unik, ofta gripande upplevelse. Tiden försvann snabbt i Duons sällskap. Underbart är kort.”
P-G Bergfors, Smålandsposten
"EN KNOCKOUT AV TVÅ KAMMARMUSIKER - Torsdagens konsert i konsthallen i Kulturens hus bjöds på en storartad kammarmusikalisk upplevelse. Duo Carr Quennerstedt tog sig an tre violinsonater så det stod härliga till. Elna Carr med sin violin och Håkan Quennerstedt bakom pianot bjöd på en fantastisk kväll som sent skall glömmas. /.../ Håkan Quennerstedt uträttar stordåd bakom pianot och samspelet mellan kvällens två aktörer kunde knappast vara mer intrikat."
Johan E. Skoglund, Norrländska Socialdemokraten
"Jag vill genast slå fast att de två unga musikerna med råge passerat epitetet ”lovande”. Vi lyssnade till fullfjädrade kammarmusiker, lyhörda för varandras spel och med teknik och karisma."
Jarl Marklund, Norran
"KAMMARMUSIK NÄR DEN ÄR SOM BÄST - Det var två mycket begåvade och musikaliskt mogna instrumentalister som bjöd på ett tätt och väloljat samspel av häpnadsväckande hög klass."
Anders Falk, Säffle-tidningen
"Redan i den inledande sjunde violinsonaten i c-moll av Ludwig van Beethoven uppvisades ett påfallande moget och drivet spel. Dramatiken framhävdes påtagligt i den intensivt rytmiska inledningssatsen och i den nästan sakrala långsamma satsen lyckades de båda få sina instrument att sjunga. Även i scherzo och i finalsatsen presterades ett väl sammanhållet kammarmusicerande. /.../ Elna Carrs kapacitet som instrumentalist visades sedan påtagligt när hon med en uppenbart skön ton grep sig an Johannes Brahms första violinsonat. /.../ Mest imponerande blev kanske ändå den gudomligt vackra andra satsen där samspelet lyfte till höga höjder och där Håkan Quennerstedt i hög grad blev en säker partner."
Sven Andersson, Hallands Nyheter
”UNGDOMLIG VIRTUOSITET IMPONERAR - Duon visade i Beethovens Kreutzersonat upp ett så perfekt samspel att jag är övertygad om att de ägnar all vaken tid åt att öva tillsammans. /.../ Detta var ett av de bästa framföranden av Kreutzersonaten som jag hört - och det av två ungdomar som tillsammans inte ens är 50 år gamla!”
Per A F Åberg, Upsala Nya Tidning
”De båda musikerna var synnerligen samspelta och framträdde med en imponerande teknisk och musikalisk säkerhet.”
Lage Olsson, Barometern
”Med betryggande teknisk behärskning i alla musikdramatiska passager gav duon en mycket övertygande tolkning och Beethovens genialitet lyste fram i deras välutvecklade samspel. ‘Hurra! Jag lever!’ kan man känna när den jublande prestofinalen stormar fram i händerna på denna unga duo.”
Ingvar Wickander, Ystad Allehanda
”Med starkt uttryck och visuellt spelsätt förmedlade duon bravur och nyans. /.../ En eruptiv tolkning med oerhörd synkronisering mellan instrumenten.”
Bernt Carlsson, Östersundsposten
”SAMSPELTA SUPERTALANGER - Så unga och redan så mogna i spel och framtoning torde vägen för Elna och Håkan ligga öppen till många scener.”
Bernt Karlsson, Tranåsposten